Det finns ett psykologiskt fenomen som heter grupptänkande.

Grupptänkande handlar om att man i vissa team svetsas samman så till den milda grad att man antar samma åsikter, beteenden och vanor. Att vara eniga är viktigare än att gruppen utvecklas. Dessa team blir så färgade av varandra att ingen säger emot, man håller med varandra som om man var klonade ur samma cell. Detta är baksidan av att ha en bra sammanhållning i en grupp, för dessa grupper kan bli gravt dysfunktionella och tar ibland beslut som är förödande. *

Ett exempel i litteraturen är president Kennedy när han 1961 skulle invadera Kuba och störta deras president Fidel Castro. Ingen sade direkt emot presidenten när han kom med den helt orimliga planen. Alla höll med om att det var en bra idé, utan en tanke på att granska den närmre. Invasionen misslyckades totalt och  kostade många liv, mycket lidande och ett enormt hål i USAs kassakista.

Ibland händer även detta i våra ledningsgrupper och styrelserum, där man väljer in personer man känner, som har liknande bakgrund och tankemönster. Denna likriktning gör att vi för det mesta tar samma beslut och får samma resultat som vi alltid fått. Likt en damm där vattnet står still och  växtligheten dör ut på grund av syrebrist, kan ett sådant företag att sluta växa och stagnera. Riktig utveckling har ofta sin grogrund i  att våga gå utanför ramarna och att ifrågasätta.

Kanske det är dags att skapa kulturer där man ser olikheterna som en styrka. Genom att sätta nya idéer under luppen och se dem ur många olika perspektiv, kan man ta en medioker idé och lyfta den till att bli genial.   In med fler färger i paletten och gör olikheterna till er styrka! Läs om teamanalys

//Tankar från Gita Bolt

* Ref: Motivationskoden, Tommy Lundberg

EnglishSwedish